Videoband

Här kommer en liten förklaring på hur det kan skilja så enormt mycket hos olika företag för samma sak.

Till att börja med så är proffsutrustning mycket dyrt, självklart! De största företagen som har denna utrustning har också jobbat med den i årtionden. Den servas och ses över kontinuerligt.

Personal är som alltid en mycket stor kostnadsfråga. Duktiga tekniker kostar, så enkelt är det.

Ok, allt det där är ju självklart men hur kan det vara så att det hos vissa företag kostar under 100kr för 2 timmar medans andra tar över 400kr för samma sak? Till att börja med. De företag som är dyrast skriver nästan alltid ut på sin hemsida vad de har för utrustning så att man kan kolla vad det är för något. De företag som är billigast gör det aldrig. Varför? Jo, för att de kanske till och med bara har en VHS/DVD-kombo spelare köpt i vilken elektronikbutik som helst. De trycker helt enkelt på play på VHS och rec på DVD. Ingen kontroll över huvud taget. Som vanligt får man vad man betalar för.

Detta ger ju frågan, kan proffsutrustningen göra bilden så mycket bättre. Detta är den svåraste frågan. Tänk så här. Ända fram tills mitten på 90-talet så var 24-26 tum tv en stor tv. 28-32 tum blev vanligare men detta var alltså det största man tittade på. Idag är 55 tum inga som helst problem. Tekniken CRT, alltså den gamla tjock-tv alla hade var byggd för analog tv och när den digitala tekniken tog över så var det en 50år gammal teknik som byttes bort. Den största fördelen med denna teknik var att den var så “förlåtande”, även med dålig signal fick man oftast en bild. Med den digitala teknik vi nu vant oss vid är det av eller på. Här finns inga mellanlägen. Utöver detta så har en gammal VHS sina begränsning, de metallband man spelade in försämras dessutom med tiden då informationen helt enkelt försvinner (avmagnetiseras). Så kan då proffsutrustningen ge så mycket bättre bild. Letar man runt på internet och läser tester så ser man att man så klart får vad man betalar för MEN att långt ifrån alla kan se skillnad på överföringen på sin egna TV där hemma.

Detta är dock inte samma sak som att köpa ett eget videofångskort i närbutiken för 300kr. De korten har definitivt sina begränsningar i att plocka in signalerna. Detta har jag själv testat och kan stå för, har haft ett halvdussin kort sedan år 2000 då mitt första videofångskort hamnade i min dator, ett Matrox Marvel G400-TV.

När det gäller signalen som skickas så är det oftast en av två man använder för att fånga in video. De flesta “hemma”maskiner utnyttjar kompositkontakten, en (gul) kontakt där all bildinformationen skickas på en enda gång. Detta är även så det är lagrat på bandet. På de bättre maskinerna så finns en kontakt som heter s-video där bildinformationen helt enkelt är uppdelad (lite förenklat) i ljusstyrka och färgstyrka. Detta ger en mer detaljerad och stabil bild. Den bandspelare jag använder är precis en S-video-bandspelare just för att den kan plocka ur all information som finns att få!

På semiproffs-utrustning och bättre så finns även någonting som kallas för TBC, en tidssynkningsapparat. Denna hjälper bland annat till med att se till att inga bildrutor hoppas över hos sämre analoga inspelningar, så som VHS band, den externa TBC jag har och använder är “datavideo TBC-1000”.

Upplösningen på bilden man vanligtvis fångar in video i är 720*576, alltså 0,4 Mp. En full-hd-tv har är ca 2Mp och en 4K-TV ca 8Mp.
Så mycket har alltså utvecklingen gått framåt…

Min utrustning

Den videobandspelare jag främst använder är en JVC SR-388E och det är en S-video bandspelare med inbyggd TBC. Den klarar alltså VHS, S-VHS, VHS-C och S-VHS-C. 
Den är i sin tur kopplad till en fristående digital TBC (datavideo TBC-1000) som sedan kopplas till datorn.
Mitt videofångstkort är ett Blackmagic Design: Intentiy Pro 4k med vilken jag kan fånga in ända upp till det nya 4k om jag så skulle behöva ?